Jag har funderat lite på begreppet ''själsfränder''.
Det kanske inte är något man frågar rätt ut så ofta; men tror ni på själsfränder?
Att ''den rätte'' finns därute?
För mig så är svaret både jag och nej. Jag tror inte på själsfränder, nej. Men jag tror definitivt att det finns någon som är ''rätt''. Snarare, flera stycken.
Jag är fortfarande ung, men ändå har jag hunnit lära mig att kärlek handlar till stor del om timing.
Jag är fortfarande ung. Jag har varit kär hit och dit och fått ett krossat hjärta hit och dit! Och jag tror nästan jag grät lika mycket när jag var 13 och blev dumpad första gången som när jag var 18 och mitt förhållande tog slut, bara inte lika länge.
Men till och med medan jag var kär, så kände jag ibland för någon ny människa i umgängeskretsen; ''herregud vad vi skulle passa bra ihop. Han är smart, rolig, snäll, och faktiskt underbar. Vi delar samma humor och har samma krav på ett förhållande'' osvosv, det har hänt mig mer än en gång!
Det handlar om timing.. och ålder.
Jag tycker det här med kärlek och ålder är lite bullshit, det måste jag medge.
Okej, jag ger med mig på att när jag var 13 så kanske det var en annan grej, men jag menar:
Jag anser att man är fullt kapabel till att älska i egentligen vilken ålder du än är i.
Bara att kärleken förändras medan du blir äldre. När jag var 13 eller 14, så hade kärleken en helt annan innebörd än vad den hade för mig när jag var 16, och den har en helt annan innebörd för mig nu när jag är 18. när jag var 13 var det mysigt, och nytt och spännande! Första gången, liksom! Första kyssen, första hålla handen på kungsmässan, första allt! När jag var 16 och ingick det förhållande som tog slut i somras, då var det mer en ''bot mot ensamheten'' och bara känslan av att ha någon där. Någon att dela allt med, någon att ha kul med, få råd av. Nu känner jag mer att man ''letar'' efter någon att dela ett liv med. Jag vet att jag fortfarande är ung men nu är det mer allvar på ett annat sätt. Trygghet, lycka, bo ihop med, dela framtid med. (vare sig det är en del av din framtid eller hela)
Allt handlar om NÄR du träffar VEM.
Den killen jag träffade när jag var 13 var perfekt för mig just DÅ, den killen jag träffade när jag var 15 var perfekt för mig just DÅ, den killen jag träffade när jag var 16 var perfekt för mig DÅ.
Hade jag träffat någon av dem om ett år istället, kanske hade vi flyttat ihop, skaffat barn, gift oss?
Nej det låter inte så troligt, jag vet, men jag försöker förklara en princip så jag överdriver.
Den kille jag träffade när jag var tillsammans med mitt ex, som jag nu anser en av mina bästa vänner, hade jag utan tvekan kunnat falla för om det inte var så att jag var kär i någon annan just då.
Förstår ni vad jag menar?
Det finns så många människor man hade passat med.
Så sluta leta efter ''Mr. Right.'' och ignorera inte kärleken bara för att du kanske tänker: ''men jag har ju alltid tänkt mig att han ska vara blond'' eller ''alltså, min idealkille är duktig på att laga mat så jag tror inte att vi är ämnade för varannn''
Bli kär, många gånger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar