Time spent wishing is time wasted

Har ni tänkt på hur mycket man faktiskt förlorar när en relation avslutas?

Det har jag.

Hur är det att man skall lära känna sin partners familj, (eller två familjer) när man vet att de flesta förhållanden ändå inte håller?

Om man blir lämnad, så står man där med ett blödande hjärta som skriker efter personen du älskar.

Och jovisst, det läker. Men det är så många andra faktorer inblandade.

Här står jag idag, med ett nästan helt läkt hjärta som för ett par månader var krossat i tusen småbitar, och mår bra, helt bra.

Men det är en grov omställning för hela min person; i över ett år hade jag utöver min egen familj, två extra familjer: två extra-mammor utöver min egen mamma som jag kunde prata med om vad som helst, som jag ringde upp för att få råd; flera småsyskon utöver min äldre bror; två extra hus jag kallade hem och två extra sängar jag spenderade många många nätter i, utöver den tomma och kalla säng jag numera måste spendera varje natt i;

Och de här känslorna är inte alls ovanliga. Det har hänt många och kommer att hända många fler därtill.

Det är en del av livet, iallafall en del av livet man får acceptera om man vill ge kärlek en chans. Man måste våga riskera sådana här känslor om man skall våga bli kär och ge sig in i ett förhållande med någon.

Men det är samtidigt så fel. Skall man behöva bryta kontakten med personer man har lärt sig att tycka om, till och med att älska, pga att din partner inte vill vara tillsammans med dig längre?

Svaret är ju såklart: nej, absolut inte. Ni kan fortfarande höra av varann på facebook, skicka sms, kanske prata i telefon, ta en fika. Men det kommer aldrig bli som förr. När man stod och lagade mat och åt middag ihop som en familj, satt och myste framför tv:n en söndagskväll. Ropade hejdå från dörren på morgonen när man skulle åka till skolan, åkte utomlands ihop.

Jag har gått från en person med 3 mammor, till en person med 1. Och självklart är min mamma nr 1, min mamma jag delar DNA med, min mamma som är hälften utav mig själv allra viktigast och har störst plats i mitt hjärta, så betyder inte det att jag saknar att ha mina mammor.

 Jag saknar mina extrafamiljer, jag gör verkligen det.